Finns det något bättre sätt att inleda veckan än med en rejäl påse snacks?

Förmodligen.

Men det skiter jag i, eftersom jag alltid vill ge dig, kära läsare, allt nytt om det senaste i form av nya industriellt framställda, processade, berikade och förädlade livsmedel som tagit sig hela vägen ut i butikshyllan.

Sålunda inleder jag veckan med att snacka snacks.

Först ut är Pop Delight, en produkt som Estrella lanserade redan i somras, men som jag inte hittat i min butik förrän nu. Sent ute, således, men ändå.

Pop Delight är en typ av produkt som automatiskt framkallar en viss skepsis hos mig. När termerna “delight” och 9% fat” slåss om samma utrymme på förpackningen, ringer alla mina klockor. Kan detta verkligen fungera?

Min erfarenhet säger mig: det gör det oftast inte.

Men det finns undantag, och Estrella har på senare tid lyckats med detta allt oftare. Deras Grain Delight (oops – delight again, James) var faktiskt helt OK.

Vad tycker jag då om Pop Delight? Tja, den är ganska ok, men smaken är för mesig. Nacho cheese kallas den och där förväntar jag mig liiite mer än… ostbågar. Det är min första association, även om inte smaken är identisk. Det här känns mer konstlat och tillgjort (ostbågar är ju som bekant en ren naturprodukt som växer på palmer i Trelleborg) och smaken dör ut snabbt med en metallisk klang.

Tillverkarens beskrivning deklarerar att Pop Delight görs av majs som poppas precis som popcorn. Men produkten har ingen som helst likhet med popcorn, så det där fattar jag inte riktigt.

Nästa produkt som jag sitter och snaskar på så här på måndagsmorgonen är en ny chipssort, även den från Estrella. Och den här är riktigt ny, såpass att den inte finns på företagets hemsida än.

Smaken heter Roasted garlic and salt. What can I say, my friend? This is some good shit. Låt mig börja med hårdvaran: Här har Estrella gjort något lite oväntat och utgått från sina originalchips, ni vet de där tunna som inte är räfflade alls. Mycket smart, detta är en underskattad variant som jag gillar mycket bättre. Det blir frasigt, känns lyxigt, helt rätt.

Smaken har en anings likhet med de gamla beprövade grillchipsen, men detta är bara – åjamåstetanåratill – helst sanslöst gott. Det är en mild vitlökssmak och en skön sälta som, som, som bara glider runt över tungan och i hela gommen och dröjer sig kvar länge och man vill ha några till och man kan nästan inte sluta nej det kan man inte och då…

…är skålen tom. Buhu.

För säkerhets skull bör tilläggas att det var en mycket liten skål, det är trots allt en helt vanlig måndagförmiddag. Det bör också tilläggas att min vurm för chipsen inte delas av alla. När IT-mamman och jag provsmakade några igår kväll, blev hennes omdöme inte lika positivt. Hon tyckte smaken var för påträngande och gick istället för att hämta en annan påse. Vi hade ju barnkalas igår, och därför finns det en del varor kvar på lager.