Äntligen är Lilla Larssons barnkalas avverkat. Jag skulle vilja sammanfatta det på följande sätt: inga skador, på vare sig egendom eller människor. Största incidenten var när två av de tre grabbar som utgjorde 75 procent av gästerna samtidigt bestämde sig för att de ville ha “alla blåa ballonger.”

Två personer KAN INTE ha alla blåa ballonger samtidigt. Där fälldes en och annan tår, men i övrigt var kalaset lyckat.

Resten av dagen har gått i idrottens tecken. Äntligen fick Magic chansen att spela en riktig match. Hans gamla lag, pojkar 95, har gått upp i tomma intet, eftersom alltför många killar hoppat av. Så numera tränar Magic, som är född -96, med 94:ornas lag. Och de spelar i distriktets tuffaste serie, så det är kamp om platserna i laget.

Magic skötte sig utmärkt. Se bara här:

…han greppar bollen…

…och han skjuter…

…oooch…

…den går iii! (Det ögonblicket fick jag förstås inte med, så det får ni föreställa er själva.)

Som synes av poängtavlan var matchen inte helt jämn. Magic och hans kompisar vann till slut med 106-20.

Efter matchens slut var det snabb dusch och sedan ilfärd till byns stora hotell, där fotbollsklubben hade avslutning. En tillställning som normalt är rätt långtråkig, eftersom klubben har en stor ungdomsverksamhet, och alla lag ska ha sina minuter i rampljuset.

Klubben gör dock vad de kan för att locka kidsen att komma, bland annat lockas det alltid med en kändis. Här brukar klubben lyckas bra, ofta är det landslagsspelare som kommer för att dela ut plaketter och diplom. Sist jag var med var det Teddy Lucic, mittbacken från BK Häcken och blågult.

Mitt stalltips denna gång var att det skulle bli en kvinnlig spelare. Eftersom vi bor nära Göteborg, gissade jag på Lotta Schelin.

Och när vi forsade in på hotellet, en kvart efter utsatt tid och sist av alla, fick Magic order om att tassa in tyst. Ordern gavs av en ledare som stod vid dörren tillsammans med kvällens kändis: Lotta Schelin.

Hur kunde jag gissa? Vet inte, men det är antagligen min kvinnliga intuition…