Så liiiten världen är

Idag har jag varit på mitt livs första bouppteckning. I Munkedal. Det var mycket trevligt, särskilt att träffa min farfars syster D, en snäll, gullig och rolig liten dam som jag träffade då och då under min barndom.

Också rätt intressant att notera att jag lever i en ankdamm. Av de övriga närvarande på bouppteckningen kände jag egentligen bara D samt min farbror och syrran. Men bland de andra visade det sig finnas ett familjeband till Magics klassföreståndare samt en person vars bror jobbade ihop med en person jag känner rätt väl. Rätt förvånande eftersom det är en bit mellan lilla Munkedal och byn där jag bor. Världen är liten, helt enkelt.

Resan till bouppteckningen inbegrep för övrigt en kulinarisk nära döden-upplevelse på Sammys Gatukök, precis vid infarten från E6:an in till Munkedal. Vi körde först förbi i tron att vi skulle kunna hitta något annat.

Det gjorde vi inte. Så vi körde tillbaka igen. Och möttes av en spenslig liten man med mosätarmustascher värdiga en riktig raggarkung – kanske var det Sammy själv? Jag slog till med baconmålet. En 150-grammare med ett lass bacon. Kände mig tvungen. Proteinnivån måste hållas uppe, särskilt när syrran köper halv special UTAN korv.

Baconmål, således.

Var det gott?

Säg så här: det var INTE nyckelhålsmärkt.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

4 thoughts on “Så liiiten världen är”

  1. Visst är världen liten. Du och IT-mamman bor i samma stad som en av mina förläggare. (Dumt ord, jag förlägger varenda pryl jag håller i, ändå får jag inte kalla mig förläggare, fast jag är expert.)

  2. Jo Ullah, det gjorde hon. En stor. Nån ordning får det vara.

    Bloggblad: Samtidigt som jag börjar inse att världen är liten, inser jag att byn där jag bor inte är så liten längre.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *