Jag blir nästan lite rörd

Det är rätt roligt att ha en blogg. Men när man börjar skriva att man mår pyton och får en massa omtänksamma kommentarer, då blir man nästan lite rörd.

Så här skriver Jessika nu på förmiddagen:

Har du ringt till läkaren?

Eftersom jag vet att Jessika haft nog av egna problem blir jag glad och rörd av sådan omtanke. Och ja, Jessika: jag har ringt. Jag har varit där och blivit undersökt från topp till tå av alltid lika grundlige dr. B. Han har undersökt Legolas ett antal gånger, och vunnit mitt förtroende.

Av det han fann var det en sak som gjorde mig förvånad: Jag har tydligen en slags varklump i bihålan. Så nu har jag fått cortison-spray och penicillin och förhoppningsvis kan detta avhjälpa symtomen. Men dr. B vill ändå träffa mig igen om tio dagar för att se hur det utvecklar sig. Och sjuksköterskan som jag talade med imorse lät uppriktigt bekymrad och menade att “såhär kan du ju inte ha det.”

Mitt förtroende för vården i Västra Götaland håller mycket sakta på att återställas. Kanske finns det hopp, trots allt.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

3 thoughts on “Jag blir nästan lite rörd”

  1. Man måste ju se till att folk inte trillar av pinn eller blir lika sjuka som jag har varit. Jag vill ju vara herre på täppan ;).
    Nej, allvarligt. Det är väldigt onödigt att bli svårt sjuk, särskilt när det är lätt att fixa på ett tidigt stadium, innan man ligger på infektionsklinik eller värre med intravenös antibiotika. Ta hand om dig!!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *