Är det dags nu?

Ända sedan jag började skriva mer specifikt om livsmedel och mat, nån gång i mitten av 90-talet, har alla förståsigpåare sagt samma sak: Snart smäller det.

Det man då talat om är färsk färdigmat, det vill säga färdiglagad mat som inte frysts utan levereras kyld till butiken. Alla har väntat sig en explosion i denna kategori. Inte minst jag själv, efter att ha tillbringat många långa stunder väntandes i kön i delikatessen på den stora Icabutiken OJ! i södra Helsingborg. Butiken låg en spottloska från vårt dåvarande kontor i Helsingborg och hade (kanske fortfarande har, det vet jag inte) en mycket omfattande servering av just kyld färdigmat. Menyn varierade rätt ordentligt, men jag minns ännu med ömhet deras pajer. Underbara, särskilt varianten med salami och oliver.

Hursomhelst – den där explosionen som jag och alla andra väntat på har uteblivit. Enligt min bedömning beror det främst på två saker, som kanske gått hand i hand:

  1. Butikerna och kedjorna har inte vågat satsa tillräckligt, förutom OJ! och några andra lysande undantag. Färska produkter är alltid mer riskabla, svinnet kan bli mycket stort. Att OJ! lyckades beror troligen på ett rejält husmorstänkande där man tog tillvara på rester från butiken och charken.
  2. Maten har inte varit tillräckligt god.

Nu händer dock något som åtminstone lär råda bot på punkt ett: Ica och livsmedelskoncernen Atria (som bland annat äger varumärken som Lithells, Charkdelikatesser, Pastejköket m fl) har tecknat ett långsiktigt avtal om färsk färdigmat. Redan i höst påbörjas leveranserna, och på sikt ska sortimentet omfatta 40 olika rätter.

Om Ica gör en sån här satsning, kommer Bergendahls, Coop och Axfood att tvingas följa efter. De har alla något i sina butiker idag, men utbudet är riktigt magert.

Är Icas satsning bra eller dålig? You decide. Kunden har alltid rätt. Men det är min absoluta övertygelse att det finns en stor marknad, särskilt i städer och större samhällen. Och om Ica, Atria och de andra ska lyckas tjäna pengar på denna marknad, måste de även åtgärda punkten två ovan.

Kommer jag själv att rusa iväg och köpa färsk färdigmat? Kanske. Och om de lyckas få receptet på OJ!:s oliv- och salamipaj – då står jag först i kön.

Fy, vad hungrig jag blev nu.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

9 thoughts on “Är det dags nu?”

  1. Fast det ska ju helst vara butikslagat liksom… eller i alla fall kännas butikslagat om det nu är masstillverkat.

    På Hemköp i Nordstan har de VÄRLDENS GODASTE potatisgratäng som också finns som rotfruktsgratäng som de förmodligen gör av rotgrejer som sjunger på sista versen. Kombinerat med deras hemgrillade kyckingfiléer med honungsmarinad är det en löjligt underbar gomnjutning. Och man kan kolla när de lagar dem.

    En av poängerna är också att man kan välja hur stor portion man vill ha, till skillnad från färdigpackat.

    Ah, ljuva färdigmat!

  2. Jag har numera svårt att höra skillnad på tryckluftsborren utanför mitt fönster och min egen mage.
    Potatisgratäng, hmm.

  3. Hur räknar du “sous vide”-rätter. De är ju varken färska eller frysta, inte heller skall det varamer konserveringsämnen än i annan (massframställd) mat.

    I stockholmstrakten finns det många sådana producenter som levererar till t ex matbutiker. Det tycker jag ökat markant de senaste åren.

    Det finns ju till exempel den oheliga alliansen Lantmännen och Operakällaren (hästtäcken i finmiljö?) som står bakom http://www.gooh.se .Deras mat är fantastiskt god, verkar prisvärd till man lagt upp på tallriken och inser att deras nya koncept med barnportioner smittat sig över alla rätter, men priset har inte hängt med.
    Annat alternativ är likaledes mumsiga http://www.bosphorus.se.

    Färdiglagat i butik? ICA Stop i Täby har ibland fantastisk mat. Men det är väl det som är lite av tjusningen med lagat på plats, det är inte likadant som “i går” eller på något annat ställe.

  4. Sous vide-rätter får man nog betrakta som färska, ändå. Sous vide är ju en tillagningsmetod som från början utvecklades för användning i restaurangkök.
    När jag var i Stockholm senast dök jag in på Gooh på Klarebergsviadukten, men insåg snabbt att jag behövde ha en bostad att tillaga maten i. Varför sätter de inte upp ett gäng mikrovågsugnar i sina butiker? Det måste vara fler stressade människor än jag som är pisströtta på hamburgare och pizza.
    Storleken på portionerna är ett ständigt dilemma. Om du gör en portion som passar betongarbetaren Leif, 42, så kommer den att kosta några kronor till. Det vill inte studenten Josefin, 23, betala eftersom hon måste slänga en tredjedel.

  5. Men hur gör du om du köper potatisgratäng på ICA? Vill du att de ska ha microugnar också? 🙂
    Jag har faktiskt suttit och ätit på någon av Goohs försäljningsställen, minns inte vilket. Borde ha varit Arlanda eller Arninge, för de två passerade jag förut en del.

    Men portionsstorlekar igen. Om det kostar 75som det blir med sallad och bröd kronor förutsätter jag att jag inte är hungrig efteråt. Deras portioner är löjligt små. Mina manliga kollegor vill inte ens hämta därifrån längre, för de pengarna kan man äta en hyfsad dagens på närmaste krog. Inklusive mättnad. Utan att behöva diska efteråt.

  6. Om Ica vore ett ställe där man bara köper måltider, hade jag nog tyckt att det vore rätt läckert om man kunde äta maten.
    Det är uppenbart att jag måste undersöka Gooh lite närmare. Undrar vad de säger på McDonald’s, om man man kommer in och ber dem värma en Gooh-portion i mickan?
    😀

  7. Din bedömning är korrekt, Stellan!

    Boomen har inte kommit och kommer heller inte om dina punkter infrias. Dessvärre tror jag personligen inte att framgång i butiksköket blir att ta hand om produkter som inte går att sälja på sin ordinarie plats, utan framgången ligger på att ge vad kunden önskar!!! Med kvalitet.

    Då är frågan vad önskar kunden. Där finns många frågor och säkert minst lika många svar. Men enligt min uppfattning, så tror jag att kvaliteten på maten, måste upp flera snäpp. Alternativen på måltidslösningar måste täcka in fler än lunchmaten. Att producera kyld färdimat, som är hälsoriktig, ser fräsch ut, smakar bra och mättar varje enskild konsuments önskemål och behov är ingen lätt uppgift för någon.

    Oavsett vilken teknik som används, utesluter inte den ena tekniken den andra i en färdig måltidslösning. Många i min omgivning har påpekat att man skall inte vara alltför ambitiös i sin målsättning till kvalitet. Jag vet vad min målsättning är och det är att hitta kylda måltidslösningar utan några som E – nummer, stabiliseringsmedels, konserveringsmedel, färgämnen, smakförstärkare eller sötningsmedel. Bara kvalitetsråvaror som jag använder hemma i mitt kök.

    Man skall inte underskatta behovet och kunskapen hos konsumenten idag. Fler och fler söker dessa parametrar.

    Jag välkomnar denna debatt…………………………..

  8. Du har så rätt, P-G. Det handlar inte bara om lunch. Jag tror mig inte vara ensam om att resignerat beställa hem pizza på fredagskvällen när familjen förväntar sig något extra, trots att man är helt slutkörd efter ännu en vecka i racerfart.
    Alternativen är få, men det finns en enorm efterfrågan på enkla sätt att ge tillvaron guldkant.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *