Tänkte delge en liten anekdot som jag plötsligt minns när jag sitter här och väntar på att Magics fotbollslag ska inleda sin match.(Nej, jag har inte datorn med mig, men man kan göra mycket med en mobiltelefon och ett litet hopfällbart blåtandstangentbord.)
Hela historien började med att jag gjorde det som jag gör mest hela tiden, nämligen skrev en nyhetsartikel om en ny livsmedelsprodukt. Jag vill minnas att det var en soppa, eller möjligen frysta grönsaker. Det stora i nyheten var nämligen egentligen inte produkten i sig, utan förpackningen, som var av kartong, mycket i stil med våra vanliga mjölkkartonger.
Eller som jag uttryckte mig: en tetra pak.
(Typiskt – nu börjar regnet vräka ned, och matchen har inte ens börjat…)
Jag tyckte jag var duktig som fick med mellanslaget mellan de två orden, och tänkte inte så mycket mer på det.
Men ett bra tag senare, ett par månader minst, damp ett brev ned i företagets postlåda..
Från Tetra Pak. Själva företaget som tillverkar förpackningarna. Kanske har jag brevet kvar nånstans, men inte här i bilen. Den exakta ordalydelsen minns jag inte, men innebörden var rätt tydlig: Skulle redaktören vilja vara så vänlig att ge blanka #¤% i att skriva på det där viset. Tetra Pak är ett varumärke och ett företagsnamn, men inte ett namn på en förpackning.
I sak är detta helt korrekt förstås. Men i folkmun används ordet tetrapak ofta för att beskriva en viss typ av förpackning.
Jag förstår att Tetra Pak vill skydda sitt varumärke. Men de är faktiskt för sent ute. Och att skicka högdragna brev till journalister tenderar att få motsatt effekt. Jag funderade lite filosofiskt vad man då ska skriva egentligen, men kollegan Newton resonerade precis tvärtom:
“Nu vet vi ju precis hur vi ska skriva i fortsättningen.”
Det finns nämligen inget som retar gallfeber på en journalist lika mycket som när någon tror att de kan bestämma vad man ska skriva.
Är inte helt oförstående till Tetra Paks sura varumärkesjurister. Som du helt riktigt påstår används tetrapak för att beskriva en helt vanlig dryckesförpackning av viss modell, dvs deras stora kära varumärke är “degenererat”. Finns gått om liknande fall där varumärkesrätten tillslut har gått den ursprunglige ägaren ur händerna – termos, jeep, internet (jodå, det var ett registrerat varumärke från början), rollerblades ( fast vm-innehavaren har gjort en heroisk insats och troligen återtagit kontrollen sitt varumärke. Notera att man numera oftare säger inlines). Hursomhelst, för att göra en kort historia lång, Tetra Pak gör vad de kan för att uppfostra befolkningen och särskilt slarviga journalister…..
Jag förstår resonemanget helt och hållet, rent teoretiskt. Men vems fel är det egentligen att varumärket degenereras? Knappast journalisternas eller befolkningens, och när ett företag hamnar i den där situationen har man snarare sig själv att skylla.
Förstår också att juristerna försöker stävja det som de anser vara felaktig användning av varumärket, men deras taktik lär inte få någon större framgång.
Och ändå är det i Värmlad de görs, om jag inte minns fel. De brukar väl vara godmodiga?
Det gläder mig att se att du i alla fall kan stava till ejännkliänn – alla människor har inte förstått hur det uttalas heller. Men jag tyckte mig höra en svag öschöttsk accent hos dig. Oätta mä om ja har feäl…
Förpackningarna tillverkas lite överallt numera. Normalt sett har mejerier och fabriker förpackningsmaskinerna inne i sina anläggningar.
Om du hört någon gnutta östgötska hos mig, så blir jag faktiskt rätt förvånad. Jag är bohuslänning in i märgen och så många generationer bakåt som mina genealogiskt intresserade släktingar lyckats leta sig.
Fast ja e oett bra på att herma öschöttska…
Alltså, jag hade ju skrivit tetra, eller tetrapack..
Precis så, Lisa.
😀
Tetrapack är en eländigt sladdrig och opraktisk förpackning, tacka vet jag pure-pack!
Jag sökte mest en anledning för att skriva att journalister är slarviga…..
Håller med dig, till största delen deras eget fel.
Men asså: Ursprungligen var väl en tetra en förpackning med fyra sidor, alltså en såndära pyramidsak som t ex Sunkist såldes i? Och våra vanligsta mjölkförpackningar hette brik pak (eller brick pack eller hur man nu ska stava det). Detta alltså helt vid sidan av alla varumärkesdiskussioner.
Oh, rakbladsfröken har läst på. Och har helt rätt. De så kallade tetraedern var den första förpackningen, vilken många i min egen ålder fortfarande förknippar med Festis. Denna förpackning kallas av Tetra Pak numera för Tetra Classic, vilket också är ett varumärke.
Tetra Pak är idag bara namnet på företaget – ejännkliänn.
Miss Gillette har alldeles rätt, Tetra Pak fick sitt namn av att den hade formen av en tetraeder (Googla på DEN!) och var i början en pyramidkon. Tetra Brik, som den fyrkantiga lådan korrekt heter, kom inte förrän elva år senare, 1963, och var inte ens ett verk av tetrakungen Ruben Rausing utan av hans son.
Ruben Rausing var faktiskt, ganska långt från företagets egen historieskrivning, ingen direkt innovatör i teknisk mening. Han skapade inte heller tetraedern, den idén kom från en anställd ingenjör, som enligt egen utsago kläckte den när han låg hemma i feber.
Då måste det ha varit en direkt spegling du gjorde av min egen accent… som jag låg i hårdträning för att lära in när jag flyttade till Ö-d och inte ville utmärka mig genom att prata “fint”.
Kanske, men det var verkligen inte meningen att härmas!
Stellan: Det kan man lugnt säga. I boken om Tetra som du har i hyllan finns en faksimil på patentansökan på första tetreriet, där den gode Ruben helt handgripligt strukit över den anställde uppfinnaren Erik Wallenbergs namn och ritat dit sitt eget. Kan du inte scanna den och lägga ut här btw?
Scanna? Du måste skoja. Det har jag inte gjort på denna sidan millennieskiftet.