Tågblogg: The night train to Stockholm

Jahapp. Då var man här igen.

X2000.

Känns som om det börjar bli mitt andra hem. Ett hem med vissa fördelar:

  • skön stol
  • eh… Svårt att komma på så många fördelar, faktiskt
  • jo, nu kom jag på en: miljövänligt, eftersom alternativet är att flyga

Mitt andra hem har också vissa nackdelar:

  • min familj finns inte här
  • internetuppkoppling i snigelfart
  • jag kan inte se Parlamentet

Just idag finns dessutom en stooor nackdel: kommer fram till Stockholm kvart i tolv. Mitt i natten. Men vad gör man inte för att hinna med årets höjdpunkt: Avslutning i knattefotbollen. Lite speciellt eftersom Legolas fyllt åtta, och nu kan sudda bort knattestämpeln. Han och de jämnåriga kompisarna spelar från och med nästa år i nioårslaget och kommer att vara med i serien och möta lag från andra klubbar. Det blir spännande, och jag tror nästan att jag och de andra tränarna ser mer fram emot det minst lika mycket som killarna gör.

Åkte precis förbi Alingsås, och för en liten stund sedan svassade Susanne Reuter förbi. Tror jag. Vanligtvis lämnar jag inte gärna min stol på tåget, men nu tror jag att jag måste gilda en sväng bortigenom för att kolla om det verkligen var hon.

Annars verkar förstaklassvagnen vara rätt tättbefolkad av tennisfantaster som är på väg hem med svansen mellan benen efter Sveriges förlust mot USA i Davis Cup.

Nu tror jag att jag ska fiska upp kvällens lilla treat: Jag har tagit med mig första skivan ur Kojakboxen…

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

4 thoughts on “Tågblogg: The night train to Stockholm”

  1. När jag åkte x2000 en gång så gick Dogge Doggelito på. I typ… Skövde. Det var skummt. Surrealistiskt. Fanstastiskt. Dogge, coolaste killen i stan.

  2. X2000 och jag är dessvärre inte kompatibla! Blir galet sjösjuk så fort tåget startar och känner mig döende inom 10 minuter. Synd, för att åka tåg verkar vara så himla mysigt!

  3. Ozzy: Dogge är ju nästan lika cool som Susanne Reuter, faktiskt. 🙂

    Alice: Jag har varit och bevakat ett branschmöte för livsmedelsindustrin.

    Mamma Mat: Jag har haft det problemet också, men nu funkar det faktiskt. Värst av allt var dock den gamla Kustpilen mellan Helsingborg och Karlskrona, där vacklade jag alltid av spyfärdig och grön i fejan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *