Det här inlägget är skrivet på X2000. Men eftersom Internetuppkopplingen på tåget inte fungerade under måndagens hemresa, postar jag i efterhand. Postumt, så att säga.

Skrev i söndags att Susanne Reuter svassade förbi på tåget. Tänkte gå en vända och kolla, men det blev inte av. Jag fastnade på South Manhattan, hos Lt. Theo Kojak.

Tänkte inte så mycket mer på Reuterskan, förrän jag nästan sprang rakt på henne på vägen genom underjorden från perrongen. Där stod hon och pussade Loa Falkman på kinden.

“Tack för idag!”, utropade han med sin välmodulerade stämma, varpå de tog farväl.

Som om inte detta vore nog, sitter jag just nu en rad från Hoa-Hoa Dahlgren. Han kom just och satte sig i sin stol efter en promenad på tåget. Tidning under armen, gäspar ljudligt och återgår till sitt korsord. Kan tillägga att han har med sig en rätt smutsig väska från Estline, och att han avhållit en tämligen intressant diskussion med mannen i stolen intill (som uppenbarligen inte fattat att han sitter intill en kändis) om att “tjacka aktier” och andra spännande saker.