Dagen börjar med strul, när jag först glömmer min plånbok och sedan inser att jag inte har pengar så det räcker på mitt busskort. Jag ska till Göteborg och tre spännande punkter står på dagordningen: hämta nyinköpta vrålåket, besöka livsmedelsmässan Interfood och sedan en visit på McDonald’s i Mölndal för att testa deras senaste produkter.
Det halvtomma busskortet och den heltomma plånboken tvingar mig att åka åt andra hållet. In till byn för att köpa busskort och sedan hoppa på bussen till stan. Tidsschemat har redan pajat, men efterhand ordnar sig allt ändå.
Och nu sitter jag här, i presscentret på Svenska Mässan. Helt ensam, så när som på ohyggligt prydliga och välsminkade Ulla, ett känt ansikte för alla journalister som besökt mässan i Göteborg.
Nyss lämnade en webbreporter från Göteborgs-Posten rummet. Hon var här för att hjälpa en kvinna från Krav som chattat på tidningens webbplats. Jag blev nyfiken och kollade GP:s sajt – men kunde inte hitta chatten. Snark.
Vad har jag glömt förutom pengar och ett nytankat busskort? Jo, USB-sladden till min kamera. Vasadu? Bluetooth? Nej, tyvärr inte i min nya fina kamera. Den tar snygga bilder men vill inte skicka ut dem i tomma intet, tydligen. Så ni får klara er utan mina fina bilder tills jag kommit hem och fått in dem i datorn.
Mässan, då?
Jorå, som mässor brukar vara. Inte så enorm som de stora matmässorna i Köln och Paris, men det är faktiskt rätt skönt. Och på Interfoodmässan är det ekologiskt som gäller i år. En hel avdelning har vikts åt ekologiska producenter, och även i de övriga avdelningarna är det mycket eko.
Jag har smakat på goda korvar från Dalsland, god lax som också var från Dalsland, jättemumsig räksallad från bohuslänska Sannäs och en stenhård mandelskorpa med choklad från Grey’s Bakery. Bland annat.
Och så, förstås, dagens höjdare: rödbetschips.
Jag skojar inte, det var svingott. Lilla företaget Laholmschips har tagit fram ett sortiment som går under namnet Rootfruit (smart namn, dessutom) och i det sortimentet ingår flera skoliga produkter. Potatischips gjorda på udda sorter som Blå Kongo och Scottish Red. Och så rödbetschipsen, en gullig liten surprise fylld av blygsam, rodnande sötma. Och så lite, lite havssalt. Jättegott. Tyvärr säljs bara chipsen i femtio butiker i landet, men jag får väl börja lobba hos mina handlare hemma i byn.
En annan kul nyhet: Saturnus glitterglögg Tindra. Det kommer att bli julens storsäljare, tro mig. Drycken ser otroligt läcker ut. Glittereffekten syns inte så jättebra på pressbilden ovan, men när man ser flaskan ser det onekligen fränt ut. Och glittret är helt ofarligt, görs av ett vitt färgämne som kapslats in i pektin. Jag har dock inte smakat – ska ju köra vrålåket till Mölndal och sedan hem.
Laholmschipsen är verkligen goda, fick såna när jag föreläste i Laholm för några år sedan. Bjöd även vänner och bekanta på dem och alla tycktes uppskatta dem.
Spännande att prata glögg samma vecka som badbyxorna åkte in i garderoben. Håller mig till en väl luftad Chateau Margaux ett tag till…
Nice Blog! !