Det sitter långt inne för en gammal pudelrockare som mig, men jag kommer ut ur garderoben igen. Jag har tidigare outat min svaghet för Dixie Chicks, och nu är jag fast igen.
Nu är det fyra tjejer från Västervik. Du kanske har sett dem på TV? Abalone Dots. Jag såg dem själv häromdagen och det högg till på en gång. Äntligen någon som gör musik efter sitt eget huvud. Underbart, rogivande, vackert.
Så, nu kryper jag tillbaka.