Ett gult M

Läser ett TT-telegram om en ny forskningsrapport från Stanford. Rapporten baseras på ett experiment där man serverat treåringar mat. Hälften av förpackningarna hade McDonald’s logotyp, medan den andra hälften serverades i omärkt förpackning. Majoriteten av barnen tyckte att maten med McDonald’s-loggan var godare, trots att innehållet var identiskt.

Hur ska man reagera på detta? Har treåringar verkligen utvecklat ett såpass sofistikierat smaksinne att de är kapabla att bedöma skillnaden? Om maten var identisk, så kanske det var just det gula M:et som fick dem att sätta högre betyg. Eller så trodde de att de skulle få en leksak som belöning om de åt…

Forskning är viktigt, men i vissa fall (som detta, till exempel) säger den praktiskt taget ingenting. Det gör mig rätt irriterad, faktiskt.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

2 thoughts on “Ett gult M”

  1. Jag skrev detta hos Elisabet också , att jag tror ungarna hellre hade ätit ur prickig, rosa eller ärtgrön förpackning också, än ur en trist vit.

    När jag var barn och tvingades vara på kollo, var vi några som vägrade äta havregrynsgröt. Nåt ljushuvud vid spisen kom på att hälla i ett par droppa grön karamellfärg och vips! så hette den kaningröt och t.o.m. jag åt av den och tyckte den var god.

    Fast sen tycker jag det är skrämmande att många fastnar i McD-maten… och tror att fisk är äckligt och grönsaker farligt.

  2. Kan tillägga att jag fick mina ungar att äta grönsaker genom att förbjuda dem. Jag blev vegetarian när de var små, och la upp jättefina grönsaksfat till mig och sa att de inte fick röra…. gissa om de satte i sig mängder när jag vände ryggen till. Vilket förstås var meningen… och de fick inget straff:)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *