Har varit på vift några dagar. I Sveriges armhåla.

Jag minns inte vem det var, men någon verbal person myntade detta uttryck i radio för några år sedan, och det har satt sig, trots att jag alltid gillat Malmö. Efter en mikrosemester med IT-mamman, kombinerat med en dags hårt men givande arbete, är jag mer övertygad än någonsin: Malmö är en gravt underskattad stad.

Visserligen var Hotell Mayfair, där vi bodde, en besvikelse. Dåligt städat rum, oengagerad service i receptionen – hela stället utstrålade en viss gnidighet som man inte har råd med när man driver hotell. Fast frukostbuffén var fin och serverades i det medeltida källarvalvet som Malmöborna kallar Tunneln.

Middag på krogen Grappa vid Lilla Torg var däremot en riktig höjdare. En härlig bruschetta med massor av tomat och en smarrig getoscreme till förrätt och sedan pappardelle med lammragu. Fantastiskt. Köttet var så mört att det föll isär om man spände ögonen i det, och kryddningen perfekt avvägd. Engagerad service från kunniga servitörer, som till och med varnade för att det kunde bli mastigt med både förrätt och gnocchin som IT-mamman beställde. Det stämde, men man måste ju offra sig för konsten. Vi proppade viss möda i oss maten och promenerade tillbaka till hotellet med mungiporna vid öronen.

Atmosfären i staden är mysig och avslappnad, och att sitta på en av alla uteserveringarna vid Lilla Torg är hur kontinentalt som helst.  Det får mig att tänka på Sydsvenskans klassiska och kaxiga devis “Har du sitt Malmö, har du sitt varden.”

IT-mamman blev lika såld som jag, förresten. Och medan jag – som den upptagna egenföretagare jag är – tillbringade en hel dag i möte, handlade hon julklappar. Eller var det kanske juli-klappar? I så fall får vi hoppas att juli-tomten kommer i dag, för imorrn är det för sent.