Jag var så lyrisk över SJ här igår att det bara kunde gå fel. Och det gjorde det. Tågresan hem gick stundvis i snigelfart och vi anlände i Göteborg nästan 40 minuter efter tidtabell. Jag hade dock lite flyt när jag rusade genom centralen och Nils Ericsson-terminalen. Min buss stod inne, och 21.03 sjönk jag ned på sätet – avgångstiden var 21.05.

Som vanligt efter en lång dag full av nya intryck (Hann bland annat med en fika med Xtian samt valda delar av hans familj – najs! Och nästa gång planerar jag kanske bättre, så jag även hinner träffa fler glada stockholmsbor. Ingen nämnd, ingen glömd. Oj, lång parentes, måste fortsätta meningen.) var det svårt att somna. Jag låg vaken och vred mig som en mask. Men till slut somnade jag.

Hade kanske sovit som högst en halvtimme, när Lilla Larsson slog på sirenen. IT-mamman vacklade iväg till hennes rum, men sekunder senare kommer en olycksbådande knackning i väggen. (Vår hemliga signal. Mycket hemlig.)

Jag vacklar in och… vid närmare eftertanke besparar jag er detaljerna. Låt mig bara konstatera att Lilla Larssons mage varit en smula ur form.

Nu sitter jag här och försöker hålla ögonen öppna. Även om IT-mamman åtog sig det föga avundsvärda uppdraget att stanna hos frk Larsson, så har även jag sovit rätt uselt. Fick dessutom ragla upp imorse för att få iväg Magic och Legolas till skolan, ringa dagis och så vidare.

Jag ska göra ett nyhetsbrev idag. Tolv sidor rappa, intressanta och välskrivna nyhetstexter, snyggt redigerat och med en och annan dragande bild. Som tur är finns texterna redan, men ändå. Jag är nästan klar med den första sidan, som jag faktiskt snodde ihop på X2000 igår.

Eleven more to go. Dags att dra igång.

Japp.

Jorå. Så att…

Måste nog ha lite kaffe först.