Tågblogg II

Ok, allt är inte perfekt. Snarkgubben bakom börjar bli lite störande, faktiskt.

Men än mer störande är killen som sitter på sätet intill, fast på andra sidan gången. Han är smått manisk, skriver ruggig pekfingervals på sin dator och lyssnar på musik i sin MP3-spelare, samtidigt som han sjunger med och stampar takten orytmiskt med sina blanka skor – alternativt trummar med fingrarna..

Dessutom rycker han till häftigt när någon av snarkgubbarna drar en riktig timmerstock och vänder sig om. Han blänger på snarkgubben ifråga genom sina mörka solglasögon (Varför har han det, förresten? Helt onödigt här inne.) som om han skulle kunna tysta ljudet genom sin magiska superkraft.

Det kan han inte.

Fast det är nog en och annan som skulle önska att han kunde. Nyss vände sig killen med nya mobilen också om och tittade med ett leende på värsta snarkgubben. Killen med nya mobilen sitter tre rader fram för mig (det vill säga fyra rader framför snarkgubbarna). Att hans mobil är ny, kan man se på sättet han smeker den. Han är nykär, helt enkelt. Nyss satt han en lång stund och bara tafsade på den, det blev nästan oanständigt. Till slut tog han den varsamt i sin hand, drog sin tröja över sig som ett täcke och lade armarna i kors i en härlig omfamning. Mobilkram, typ. Rätt gulligt, men samtidigt lite småsjukt.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

One thought on “Tågblogg II”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *