Close encounter

Jag har hört hans röst!

Mannen med de svarta shortsen, alltså. När vi knatade hem från studenternas utspring i fredags tog vi vägen längs med havet, den där han brukar gå. Och säkert som armen i kryckan kom han där. Jag fick möta hans blick och kände att jag måste höra hans röst.

“Hej”, sa jag. Inget konstigt med det, förresten, på en sån här liten ort kan man heja på alla utan att det känns märkligt.

“Hej”, svarade svarta-shorts-mannen, som dagen till ära hade en ljusblå t-shirt i handen. Efter en månads knatade med den svarta tröjan i nypan, behövde den kanske tvättas. Hans röst var för övrigt precis så där djup och välklingande som jag väntat mig. Hade det inte varit för klädseln, hade han lätt platsat som baryton i vilken opera som helst. Han har en rakryggad hållning, nästan lite majestätisk, och ljust blågrå ögon med en genomträngande men vänlig blick.

Men jag vet fortfarande inte ett smack om vem han är. Måste nog börja konsultera lite personer med koll på det lokala persongalleriet. I den här byn finns det folk som vet allt om alla.

Taxigubben, till exempel. En pensionerad taxichaffis som saknar de där sociala spärrarna som du och jag har, och följaktligen kan fråga vem som helst om vad som helst. Han dyker upp överallt och pratar med alla. Jag minns särskilt när han en gång kom utspringandes på en gångväg, rakt ut på gatan där jag bor, mitt framför min bil, och viftade ivrigt med ena armen. Under den andra hade han en dyna till en baden-baden-stol.

Jag var hyperstressad, men han verkade så angelägen att jag var tvungen att stanna. Någon kanske var skadad? Jag vevade ned rutan.

“Ska du in te samhällett?”, flåsade han.

“Eh, nej”, svarade jag, helt sanningsenligt.

“Ah, de gör enget. Ja åker me daj te bosshöllplatsen då.” Och så klev han helt sonika in och satte sig i passagerarsätet med sin dyna i knät. Det var bara att köra, och under de tre-fyrahundra metrarna till bosshöllplatsen blev jag korsförhörd om allt från mitt hus och civilstånd till hur långt bilen hade gått.

Om någon vet vem svarta-shorts-mannen så är det taxigubben. Normalt sett undviker jag honom om jag kan, för han är den mest nyfikna människa jag någonsin mött. Men jag behöver ju veta mer om shorts-mannen. Eller? Jag kanske bara blir besviken om jag får veta att han är en nyligen pensionerad driftsoperatör som jobbat hela sitt liv på Vattenfall. Vissa frågor kanske mår bättre av att inte få några svar.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

3 thoughts on “Close encounter”

  1. Du får väl stalka taxigubben lite. Lämna hemmet och vara på andra ställen. Inte så troligt att han dyker upp igen så där alldeles strax där du bor…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *