Äntligen. Jag har beställt grejer från franska Pixmania förut, och då har det gått vrålfort. Från Paris till byn där jag bor på ett dygn, rätt grymt.
Men nu har fransmännen tappat stinget. Min senaste beställning tog över en vecka att få fram. Och då var det bara en av fem grejer som kom. Tre prylar fanns inte på lager och den femte tycks ha trillat ur sändningen på vägen.
Slött, men priserna är helt i nivå med de priser jag får när jag köper elektronikprylar direkt från grossist.
Men nu är den i alla fall här, den nya leksaken. Jolitt!
Leksak och leksak, förresten. Den här har jag behövt länge för jobbets skull. Min gamla Olympus börjar tröttna. (Eller så är det jag som tröttnat på den). Och kameran i mobilen funkar bara som nödlösning.
För fotonördar kan jag upplysa om att det är en Sony Alpha 100. Om Sony kan göra digitala systemkameror? Det återstår att se, men när de köpte Konica Minoltas kameraverksamhet blev valet lätt för mig: Objektiven till min gamla analoga Dynaxkamera kan dammas av. Till och med blixten funkar, dock krävs att husse håller hårt i kopplet.
Oooooh, vad roligt!! Själv köpte en Nikon D80 härförleden. Blev överraskad hur det är med en ordentlig digital systemkamera.
Skillnaden är rätt fenomenal, faktiskt, Jag trodde inte det skulle vara så påtagligt. Jag ligger och läser manualen på kvällarna, som en sjuåring som fått sin första radiostyrda bil eller nåt.
Jag blev så paff när Minolta stängde lådan. Men jag har fått för mig att överväxlingen till Sony gjordes på ett civiliserat sätt, och att den som köper en Sony systemkamera i själva verket köper en äkta Minolta.
(Förmodligen köper jag en STORY à la Seth Godin, men det är jag så nöjd och glad med. http://www.allmarketersareliars.com/)
Minnesregel för att bedöma marknader:
* Ettan är STÖRST på grund av aggressiv marknadsföring, vassa armbågar och bullrigt Socker-Conny-beteende.
* Tvåan är mest INNOVATIV eftersom, tja, de är tvåa och sålunda måste hitta på något annat än att bara gå omkring och skrävla, glassa och glänsa.
Ergo: Köp alltid tvåan!
Tydligaste exemplet: Microsoft och Apple. I kameravärlden delade Tråk-Nikon och Gäsp-Canon förstaplatsen, och sen kom coola Minolta.
Jag kunde inte sagt det på ett bättre Seth. Läskbranschen är ett annat bra exempel. Pepsi kunde växa genom innovativ marknadsföring och nya produkter (första lightcolan, t ex). Idag är de nästan lika stora som Coke och har tappat den där gnistan. Det fiffigaste de kan komma på är att hälla pyttelite av nån ny smak i colan: itron, lime, äpple – men aldrig mer än att det fortfarande smakar mest cola och inget annat.
Min gamla analoga Minolta har jag inte hjärta att göra mig av med. Den tog skitbra bilder, och kostade en tredjedel av motsvarande Canon kostade. Och en tiondel av vad en Nikon kostade.
Sonyn funkar bra ihop med objektiven, men min fina gamla blixt kommunicerar inte lika bra med den. Synd, för blixten är en riktig höjdare. Den fick jag köpa snorbilligt av ett försäkringsbolag som inte visste vad den var värd. 😀
“Fortfarande smakar mest cola”? Pyttsan. Pepsis citroncola smakar städmedel och inget annat.
Hm. Städmedel med colasmak i så fall.
Utan att favorisera något kameramärke så kan man ju lägga till en sak ni visst glömde ang kameramärken och dess fördelar och nackdelar.
Canon må vara tråkiga men de har den klart bästa bildkvaliteten.
Så enkelt är det.