Ok, jag har en känsla av att det här blir långt och ganska nördigt, för det är ett ämne som kommit att intressera mig på ett nässstan abnormt sätt på senare tid: Kampen mellan Ramlösa och Loka.
Jag började att orera om detta för ett tag sedan. Iakttagelsen går i korthet ut på att begreppet “en mineralvatten, tack”, som i många år lika gärna kunnat lyda “en Ramlösa, tack”, numera faktiskt oftare heter “en Loka, tack.”
Men i mitt jobb har jag samtidigt haft ett mycket intressant samarbete med några forskare i Lund, som utvecklat en modell för att beräkna hur starkt ett varumärke verkligen är. Och i en stor mätning som de genomfört visar det sig att Ramlösa trots allt är det starkaste varumärket. Det är fler som säger Ramlösa när man blir ombedd att nämna sitt favoritmärke, och dessa sätter dessutom ett högre betyg på sin generella uppfattning om märket.
Hade en ganska lång och mycket intressant diskussion om detta med en av lundaforskarna, Niklas Persson. Vi kom nog fram till att Ramlösas varumärke jobbats in under så lång tid att det fungerat som en slags flytväst under de senaste åren, då Loka visat framfötterna och helt enkelt ryckt åt sig initiativet i kategorin, medan Ramlösa varit mycket passivt och till och med stängt reklamkranen helt periodvis.
Nu börjar dock jätten från Helsingborg att resa på sig och ruska av sig dammet. Ett gäng nya produkter är på gång: Ramlösa Plus (sötad med naturlig sötma från frukt) och Ramlösa Stilla i två nya smaker samt en Ramlösa Stilla för barn i två smaker.
Den här matchen kommer att bli ännu mer intressant när nu Carlsberg (som äger Ramlösa) släpper sargen och kommer in på isen. Spendrups (som äger Loka) har idag större marknadsandelar och vill förstärka sin dominans, bland annat genom att förnya sina flaskor med transparenta etiketter.
Nu måste jag sätta punkt snart, men innan jag slutar vill jag ställa en fråga som du hittar i högerspalten. Och det handlar förstås om vatten. Ett klick är allt som behövs för att ge ditt svar!
Ramlösa är kungen bland mineralvatten så det så. Den perfekta avvägningen mellan lagom sälta, mineralkänsla och fräschör, kolsyrehalt och – inte minst viktigt – bubblornas storlek. (I am not kidding! T ex klassiskt Vichyvatten, för att inte tala om den här i Belgien vanligt förekommande Bru, har alldeles för stora kolsyrebubblor; det river och klöser i käften när man dricker det.)
Att diskutera perfekt avvägning för Ramlösa mellan sälta m.m. är inte helt enkelt längre utan risk för begreppsförvirring. Till att börja med finns ju Ramlösa respektive Ramlösa Stilla som tappas från olika källor med helt olika mineralsammansättning, och det är ju ändå bara början 🙂
Klassiska Ramlösa menar jag förstås. Allt annat är internplagiat…