Apropå filé eller inte

Som sagt, det är lätt att fastna på Matforum. Hamnade precis i en diskussion om användandet av ordet filé, som du kan följa här.

Diskussionen fick mig plötsligt att minnas en anekdot som jag tänkte dela med mig av här.

Det hela utspelade sig i samband med min mors 50-årsdag för drygt femton år sedan. Det skulle hållas kalas, och mamma hade frågat mig, IT-mamman och Lillasyster Ozzy om vi kunde hjälpa henne med marktjänsten. Och det kunde vi, såklart.

Kalaset förlöpte dock inte helt smärtfritt. Strulet började redan innan, och det är här filén dyker upp.

Modern hade, för att slippa överraskningar, i god tid beställt fläskfilé hos Stig i Tavlebord. En äkta Icahandlare av den gamla stammen med en gullig liten butik som numera är igenklappad. Stig var en pålitlig man och fixade det mesta.

Men när mamma kom till affären för att hämta varorna, så låg det inte fläskfilé, utan skinkfilé i lådan. Skinkfilé är egentligen mest en bit skinka som skurits ut för att likna en fläskfilé. Stig förklarade bedrövat att detta var vad han fått, med motiveringen att fläskfilén var slut.

Min mamma var nästan gråtfärdig. Kalaset skulle hållas senare på dagen och ingen lösning fanns i sikte. Gästerna måste ju ha mat. Men mamma har alltid varit en fighter, och resonerade kort med sig själv. Det finns många som har råkat ut för värre saker, det är bara att gilla läget.

Skinkfilén tillagades, och smakade säkert alldeles utmärkt. Jag minns inte riktigt. Däremot minns jag att den nästan tog slut… Den stekta slottspotatisen (små runda potatisar som morsan själv odlat och sorterat ut, skalat, kokt och sedan ugnsstekt) tog definitivt slut och det hela blev lite smått pinsamt för oss tre som sprang runt och lekte serveringspersonal.

Inte förrän desserten stod på bordet, reflekterade någon av oss över det faktum att även underugnen stod på. Där fanns en hel långpanna med potatis. Som vi hade glömt bort.

Snark.

Allt gick förstås finfint ändå, och alla var glada. Och den här historien sorterar jag glatt in i kategorin I-landsproblem. Även om jag fortfarande tycker att det var ruttet av Scan att skicka fuskfilé till en kund som gjort en specialbeställning.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

6 thoughts on “Apropå filé eller inte”

  1. Matnamn kan man haka upp sig på. Fjärilskotletter är min själ inget att bjuda på med hungriga barn vid bordet. Hur många fjärilar mättar en tonårspojke?

  2. Skinkfilén var skitgod om jag minns rätt. Märkligt också att jag inte minns mors panik. Den brukar ju infinna sig vid festliga tillfällen då “allt ska klaffa” och det helst ska vara “perfekt tajmat”.

  3. När vi pratade om det igår kväll, så påminde IT-mamman mig om den kanske allra värsta katastrofen: När kaffet kokade över…

  4. Det är ju många nya maträtter som uppfunnits på detta sätt! Ni skulle sagt något om en ny spännande innovation eller så!
    Och apropå matnamn: Hur kommer egentilgen en oxjärpe till??

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *