Imorgon är det dags för den 23:e upplagan av “The Great American Meatout” en dag som instiftats för att skapa uppmärksamhet för vegetarianrörelsen.
Förebilden är “The Great American Smokeout” en satsning för att minska rökningen.
Genomsnittsamerikanen är kanske inte så benägen att plötsligt “kick the meat habit” på vegetarianernas uppmaning, men i år finns det större chanser än någonsin att skapa uppmärksamhet i frågan eftersom medvetenheten om växthuseffekten är större än någonsin.
Frågan är väl bara om den amerikanska vegorörelsen väljer att använda just detta argument…
Om jag själv kommer att skippa kött? Inte alls omöjligt, det händer allt oftare att jag äter vegetariskt. Det gamla tänkandet, om att man måste få i sig sovel varje dag, bleknar sakta bort ur min skalle. Inte av ideologiska skäl, dock. Har bara märkt att det går att klara sig fint utan emellanåt. Avstå helt skulle jag dock aldrig, och det begriper nog alla som läst mina tirader om grillade revben de senaste dagarna.
Det slank ned en hög igår, kan jag säga. Och på något sätt smakar det godare när man fått kämpa lite för det. 😀
Jag hade här tänkt rapportera från ngn ranch i Dallas om hur jag kastade mig över blodiga biffar stora som fullvuxna “Orustekräg” (inte särskilt stora alltså.
Tyvärr blev det inte så. Efter incheckning på Arlanda kom info att planet var 8 timmar försenat, vi skulle missa vår anslutning till till Dallas. Mao, bara att plocka ut väska igen och åka hem. Dock inte utan att ha festat loss på en räkmacka och en Zingo. Känns alltid skönt att få färdigbredda räkmackor till frukost… även om hela dan var ett ända stort antiklimax.
Med tanke våga-vägra-kött dagen var det kanske lika bra att jag inte åkte till US. Har inte mkt till övers för såna där meningslösa manifestationer. En bekant som har glutenintolerans brukar påpeka att man skall vara glad att man som icke-födoämnesintolerant kan äta vad man vill. Att då frivillig avstå från ngt tycker hon är märkligt. Fast å andra sidan, vad gör man inte för växthuseffekten. Själv vill jag nog fortsätta med köttet och tar då hellre boskapstransporten (pendeln) till jobbet .
Fy vad trist. Men en räkmacka är ju inte fel.
Och bara för att du gnäller över storleken på nötkreatur från Orust, ska jag kontra med att jag tillbringade söndagen i den kallaste idrottshall jag någonsin bevistat (och det är rätt många), nämligen Kroksdalshallen i Skärhamn. Man fick nästan gå ut och värma sig emellanåt…
Jag hyllar antiköttdagen med ett extra ilsket inlägg på min blogg.