Morotsdoktorn har talat

Gustaf mejlade en intressant fråga till mig häromdagen:

“…undrar om du vet vad som “bestämmer” varför en morot i påsen är besk och en nnan helt krispig och söt…?”carrot01.jpg

Som sagt, intressant fråga. Jag hade väl en vag aning, men kände mig inte riktigt säker. Så jag skarvade frågan vidare till en av Sveriges absoluta gurus på området, morotsdoktorn Charlotte Alklint som bland annat arbetar deltid med produktutveckling på Mariannes Farm, som är ett av Sveriges största morotsbolag.

Charlottes svar är mycket uttömmande. Därför kommer först det kortfattade svaret på Gustafs fråga här:

Att två morötter i samma påse skiljer sig åt kan bero på att den ena varit stressad i fält eller lager, men inte den andra, eller så var den bara mer motståndskraftig.

Sedan har jag lagt upp det långa svaret också. Vill du läsa det, klicka här:

Det här är avancerade frågor, men jag skall försöka ge ett lite översiktligt svar.

Morötter är levande organismer som både skiljer sig från varandra rent genetiskt och påverkas av sin omgivning.

Det finns ett hundratal olika morotssorter och dessa skiljer sig åt i smak, som sötma och beska, men även i näringsinnehåll och vattenhalter precis som exempelvis olika äpplesorter.

Den bittra smaken hos den individuella moroten kan påverkas av flera olika saker. Stress av olika slag, som felaktig bevattning, solljus på nacken eller skadeangrepp, kan orsaka bitter smak, oftast orsakad av terpenoider. Om moroten utsätts för etylen, ett mognadshormon som utsöndras av många frukter och grönsaker bildar den istället isocoumarin, som också smakar bittert. (Lägg således inte din morot bredvid frukt eller grönt som utsöndrar höga halter etylen, exempelvis äpplen, tomater eller ruttnande/övermoget frukt eller grönt.) Jag har även hört att morotens mognadsstadium och sockerartssammansättning skulle påverka bitterheten, men där finns det inte lika mycket information.

När det gäller krispigheten i morötterna så beror den främst på hur vätskespända cellerna är, cellturgorn. Växten “svettas” ut vatten i olika hastighet beroende på temperaturen och försöker hålla det kvar i cellen både osmotiskt och genom aktiv transport. Aktiv transport kostar energi, dvs. sockret bryts ned, om man klarar av att hålla kvar spänsten beror på hur mycket aktiv transport som krävs och hur mycket energi moroten har kvar. Stress, som ofta skapade de bittra ämnena, kostar energi och producerar värme. Då ökar transpirationen varför både sötma och krispighet försvinner. De två fenomenen hänger således ofta samman.

Optimalt lagrar du således dina morötter fuktigt, men inte blött, kallt (0-2°C), mörkt och avskilt från andra frukter och grönsaker.

Att två morötter i samma påse skiljer sig åt kan bero på att den ena varit stressad i fält eller lager, men inte den andra, eller så var den bara mer motståndskraftig.

Hör gärna av er om det var något ni ville veta mer om.

Vänliga Hälsningar

Charlotte

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

3 thoughts on “Morotsdoktorn har talat”

  1. Jag smakade just världens mest harmoniska morötter; blev helt paff för så söta och delikata har jag inte fått på många år, liten text på påsen berättar att sorten är Nairobi!
    Underbart!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *