Fast

Ok – jag har blivit kullad. Av min egen IT-mamma. Om man blir kullad måste man skriva sex underliga, egendomliga och kanske hemliga saker om sig själv. Meningen är sedan att utmaningen ska gå vidare, men jag kan se att nästan alla mina tilltänkta offer redan fastnat i nätet. Några av dem precis i dagarna, till exempel Lillasyster Ozzy, Gitto och Xtian.

Så jag lämnar istället handsken på marken, inom lagom synhåll för var och en som tycker det skulle kännas kul att blotta sina innersta hemligheter. Kör på, jag har kullat dig!

Nu till mina underligheter:

  1. Troligen lider jag av någon slags undermedveten examensfobi. Jag hoppade av från treåriga humanistlinjen med tre månader kvar. Hämtade istället ut mitt examensbetyg från tvåårig social linje, och åkte direkt efter betygsutdelningen till en spelning med mitt band. Jag ståtar också med en nästan klar revisorsexamen – en tenta fattas…
  2. Jag har innehaft en rad olika jobb. Och då menar jag olika jobb, där spännvidden sträcker sig från skorstensfejare till chefredaktör. På skalan däremellan kan nämnas målare, annonssäljare, väktare, ekonomiansvarig, lagerarbetare, författare (jo, jag har faktiskt skrivit en bok) tidningsbud och en hel del annat. Å andra sidan startade jag mitt första företag när jag var 21 år, och sedan dess har jag konstant bedrivit näringsverksamhet i olika former.
  3. Jag har sjukt telefonnummer-minne. Kommer ihåg telefonnummer till gamla kompisar, men kan inte minnas deras namn. Jag har också lätt för att komma ihåg koder till massor av olika bankomat- och bensinkort och liknande. Trots detta hände det mig för några år sedan att koden till mitt bensinkort – som jag haft i åratal – plötsligt var spårlöst försvunnen ur mitt huvud. Under flera månader fick jag gå in och skriva på kvittot varje gång jag tankat, tills jag plötsligt en dag helt oprovocerat kom ihåg PIN-koden igen.
  4. När jag var i tonåren var jag helt inriktad på en karriär som officer. Åkte på arméns sommarläger, var prao på ett regemente och försökte gå med i Frivillig Befälsutbildning men var för ung. När jag sedan ryckte in i lumpen, försökte jag rymma efter en vecka. Ansökte om vapenfri tjänst men fick avslag i alla instanser. Sedan beslutade regeringen att alla som vill ha vapenfri tjänst, skulle få det. Så när jag var 25 ryckte jag in igen, som brandman vid räddningstjänsten i Uddevalla.
  5. Jag har rånat en myntofon i en stuga i Sälen på över 500 kronor. Den var så full med pengar att det inte gick att ringa. Jag försökte peta ut några mynt och det gick rätt lätt, så då fortsatte jag. Ivrigt påhejad av polarna.
  6. När jag kör bil ensam, pratar jag nästan alltid för mig själv. På engelska. Trodde länge att detta var ett tydligt tecken på hål i huvudet, tills jag hörde Lena PH bekänna exakt samma sak i en radiointervju.

Ok, nu har jag blottat mitt innersta. Jag förstår om du aldrig någonsin besöker den här bloggen igen, men det var kul att lära känna dig…

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

10 thoughts on “Fast”

  1. Men Stellan, det finns ju MYCKET mer roligt från ditt förflutna som du kan “outa”!! Jag skulle gärna hjälpa dig på traven men som laglydig medborgare känner jag mig dock hindrad av PUL.

  2. Kära Martin, det kanske är dags för dig att komma ut ur garderoben också? I det här fallet skulle det ju vara sex stycken underligheter, och då blev det inte mer än så här. 🙂

  3. Jag pratar också ALLTID med mig själv på engelska när jag är ensam, och oftast så går jag in i roller som helt andra människor utan att tänka på det.
    Kanske är det en hjärnskada, kanske inte.

  4. Ha! Jag pratar också med mig själv, både på engelska och svenska. Ofta intervjuar jag mig själv om min framgång som matbloggare, haha!

  5. Käre stellan! När du nu tvingats vara så öppen med ditt mörka förflutna känner jag mig tvingad att lägga till en sjunde sak till listan!

    Du glömde nämligen helt att nämna din VW-polo, den rullande ungkarlslyan, där baksätet var förvandlat till “återvinningsstation” för gamla mosbrickor och puckoflaskor, vilket ledde till att bilen i princip var tvåsitsig. Den var en sorts total motsats till MTV´s “pimp my ride”. Jag har ofta undrat om dit intresse och med åren stora kunskap om mat startade som en motreaktion på det ensidiga kosthåll som var ett faktum under “polo-åren”!

    Jag minns med ömhet hur vi färdades genom natten i en doft av gammal chokladmjölk/senap/ketchup/torkat mos och en liten anstrykning av surnad gurkmajonäs! Jag tror ärligt talat att det hade gått att koka buljong på den bilen!

    Pelle

  6. Hjälp! Det där hade jag nästan förträngt. Men bara nästan. Liksom en färd till Småland med två tjejer i baksätet, som hela tiden klagade över att det var blött i sätet. Det visade sig senare vara ett rosthål där det skvätte in vatten från hjulhuset…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *