Lars Berge dissar lyxchokladen

Kul krönika i Svd: Lars Berge ironiserar över den fiiina chokladen.

(Jag uppdaterar lite, måste ta en paus från skattedeklarationer och annat tråk.) Själv är jag, som jag påpekat flera gånger här på bloggen, INTE beroende av Kexchoklad. Jag kan sluta när som helst, det är jag säker på. Har bara inte prövat än.

Däremot måste jag erkänna att jag är nästan lika förtjust i en riktig svarting. När jag var barn var jag en sån där konstig prick som köpte Marabous mörka chokladkakor. Och det var inte bara för att slippa bjuda kompisarna. Jag tyckte helt enkelt den var godare.

Ett riktigt höjdarminne är en paj jag gjorde en gång till min egen födelsedag, på två kakor svindyr årgångschoklad från Valrhona. Den var mumsig, och jag fick äta upp det mesta själv den gången åxå.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

2 thoughts on “Lars Berge dissar lyxchokladen”

  1. OH! Som jag håller med krönikören! Jag får magknip av mörk choklad. Av Marabous mjölkchoklad blir jag en finare och bättre människa.

  2. Det har jag alltid tyckt att det bara är ett snofsigt snack på chokladnördarna. Då är det starkare att erkäna att Guldnougat är det som gäller. Tyvärr har tillverkarna lagt om designen och därmed också smaken, verkar det som. Då passar dubbelnougaten bra. Smält den, tillsätt lite normalsaltat smör och ebn skvätt grädde och vips har vi en underskön ganash som fyllning i praliner i en tempererad mjölkchoklad. För att inte tala om dajmtårta, kriossdajm i vispad grädde mellan och över chokladbottnar. Skippa den grynigt, beska snoschokladen och lek ut i smaken kring sötma, grädda och smöra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *