Tänk vad man kan hitta på nätet. Av ren nyfikenhet klickade jag just på en länk i en kommentar här på min blogg, och hamnade hos en svensk tjej i Tokyo. Kul. Men jag höll nästan på att trilla av stolen när jag kollade länklistan, för där hittade jag min alldeles egen LILLASYSTER!
Holy macaroni, typ. Jag hade ingen aning om att hon bloggade. Snacka om mörk familjehemlighet (eller ja, brun är den i alla fall). Rolig är hon också. Roligare än mig, fast det har hon alltid varit. Kolla bara på bilden, så fattar ni.
Sorry Ozzy – once a clown, always a clown. Eller?
Och förresten, nu när jag ändå är i farten kan jag lika gärna tipsa om hon och hennes teaterkollegors buskuliga improvisationsteater. Jag vet inte om de spelar nåt just nu, men spara länken och gå och kolla nästa föreställning. Risk för asgarv, och dessutom har de alldeles för låga biljettpriser.
Jo vi spelar massor. Jag spelar ihjäl mig. Vad håller jag på med? // Lillsyrr
Hoppas att du inte håller på med att spela ihjäl dig i alla fall. Jag hade ont i magen när jag gick hem senast. På det hela taget tycker jag det var minst lika bra som Schtunks uppsättning av Romeo och Julia (de kunde kapat minst en halvtimme, gärna trekvart.)
Puss på dig – vi hörs!
What the frack?!!
Hej, hej Ozzys brorsa! Vilket sinnessjukt sammanträffande.
Det var väl det minsta man kan säga, kära Tokyo-pirat. Men tack i alla fall för att du hjälpte mig att hitta min syrra!