Äts det fiskpinnar någon gång ibland?

Tänkte väl det. För mig, som lider av konstant tidsbrist och har en familj med tre barn, så finns det oftast ett paket i frysen. Och efter 50 år på marknaden, har Findus nu börjat en viss utveckling av fiskpinnen. Förra innovationen var ett tunt lager rapsolja som sprayades på pinnarna, för att de skulle kunna läggas direkt i stekpannan. Nu kommer nästa steg: fullkorn.

Och det funkar förvånansvärt bra. Smaken och känslan är en aning mer brödig, men det är inget negativt.

Intressant i sammanhanget är dock alltid halten av fullkorn. Hur mycket kan man egentligen klämma in i en fiskpinne? Svaret är elva procent, och det är mer än jag trodde.

Ännu mer intressant är kanske det faktum att man inte riktigt vet vad man får i sin pinne. Findus har nämligen utvecklat det här med innehållsförteckning ytterligare ett steg. I den innehållsförteckning som tryckts på kartongen står det “Fiskkött 61 procent.”

För att få veta exakt vilken sorts fiskkött du får i din fiskpinne, måste du studera stämpeln som bland annat avslöjar “bäst-före-datum.” Intill den finner du någon av förkortningarna COD (torsk), AP (alaska pollock) och SS (guldlax) som avslöjar vad din pinne innehåller.

Och SS har inget med andra världskriget att göra, utan står förstås för Salmo Salar, det latinska namnet på lax Oops, där blev det fel. SS står inte alls för Salmo Salar, utan för Silversmelt, en vitfisk som påminner mer om torsk än om lax. Trots detta kallas den alltså guldlax på svenska,