En ful liten röd plastsmörkniv

Jag (hustrun) sprättar upp ett guldkuvert från Allt om Mat. De vill ha mig som prenumerant.

Om jag nappar, får jag en stektermometer och en kockkniv. Lockande.

Men jag går inte på det, för jag vet hur det blir. Sen får jag nummer på nummer som bara blir liggandes olästa och då hade det varit billigare att köpa termometern och kockkniven i affären. Känner nån igen sig?

Jag står där med en röd ful plastsmörkniv med tidningens logga på. Vad ska jag göra med den? Jag behöver den inte och vill inte ha den. Slänga den? Ge bort den i julklapp till systersonen, två år? Ännu en pryl i ett prylöverfullt hem.

Sen blir jag misstänksam. Varför fick just jag erbjudanet och inte min man? Tror de att det bara är kvinnor som står vid spisen? Jag känner mig rödstrumpefeministisk och är närapå att börja rita plakat med slagord, när jag kommer på att jag haft ett antal prenumerationer tidigare på nämnda tidning. De har min adress. Så måste det vara.
Fast det vore intressant att få veta om någon karl därute har fått ett liknande erbjudande. Finns du?

Erbjudandet åkte i pappersåtervinningen, men plastsmörkniven har jag kvar. Ett litet tag.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

2 thoughts on “En ful liten röd plastsmörkniv”

  1. Ja, som du ser kom den senare faktiskt till användning. Men när Lilla Larsson tröttnat, kommer den nog att hamna i soporna illa kvickt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *