Det fanns en tid då det hippaste och modernaste man kunde ha i ett kök var en lergryta. Römertopf, tror jag de kallades. Mattidningarna var fulla av lergryterecept och i butikerna såldes grytorna direkt från pall.

Det finns en i vårt kök också. Men jag kan inte minnas när den användes senast. Kan inte heller minnas när jag såg någon annan använda en. Har inte tänkt på lergrytor överhuvudtaget på åratal, förrän kollegan Lars beklagade sig häromdagen: Han tänkte köpa en till sin fru i födelsedagspresent, men han hade inte hittat någon i den första butiken.

Lars och hans familj använder alltså lergrytan ofta. Han tycker den är enkel att laga mat i, och att smaken är bättre. I hans familj använder de till och med lergryta att baka bröd i.
Men varför är det så många andra, inklusive jag själv, som plötsligt degraderat römertopfen till hyllvärmare? Frågade hustrun, och hon konstaterade att det var trots allt lite krångel med blötläggning och annat. Min egen teori lyder så här: Lergrytan används ofta till olika typer av “långkok”, som till exempel att tillreda en hel kyckling. Ugnsstekt hel kyckling är inte heller så vanligt nuförtiden. Kan inte minnas när jag köpte en hel kyckling senast heller.

Det kanske till och med är Stinas fel att lergrytan försvunnit från våra köksbord?