Salt

Gode vännen David, som till vardags jobbar på Uppdragsmedia, tipsade mig om ett par intressanta inlägg på Pressbyråns eminenta tidningssajt Sidbloggen. Det handlar givetvis om mattidningar, och då snackar vi inte om gamla bekanta som Allt om Mat och Matmagasinet, utan lite mer exotiska inslag som förstås säljs hos Pressbyrån.

Men nu ska vi inte orda mer om det. Hoppa vidare hit, till den första delen i artikelserien, eller hit för den andra delen.

Jag uppskattar alltmer att ta mig en whisky. Det är väl åldern, antar jag.

Och så läser jag om det här.  Apropå att artister måste hitta nya vägar för att tjäna pengar, kanske? (Se förra inlägget om du undrar vad jag svamlar om.) Hursomhelst. Jag har inget emot en whisky ibland. Och jag gillar InFlames. Men jag är inget extremfan – jag “bara” gillar. Så jag låter nog de där flaskorna gå till någon bättre behövande.

Raz, till exempel

Tiderna förändras, marknadsföring av både musik och livsmedel sker i nya kanaler. Adam Tenstas nya singel har premiär med ett liveklipp på Stimorols nya webb-TV-kanal. Kanalen används för att marknadsföra Stimorol Shift (Eh, fick jag med f:et nu? Ja, det fick jag…), ett tuggummi som besitter den finurliga funktionen att det byter smak.

Den här typen av samarbeten kommer allt mer, och lär fortsätta öka. Artisterna blir inte längre rika på skivförsäljning och varumärken som Stimorol måste hitta andra sätt att ta sig fram i det tilltagande mediabruset. Så när Cadbury – som tillverkar Stimorol – erbjuder Adam Tensta en slant för förstatjing på de här ganska taffliga livevideon med en ganska tråkig låt, så är det någon slags win-win situation. Man får länkar som driver trafik till sajten och gratis publicitet.

Såvida inte alla gör som jag, och bäddar in videoklippet på min egen sajt

I lördags var jag i Trollh’ttan och hämtade Magic och två av hans kompisar från skate- och musikfestivaljippot Junkfest. På vägen hem i bilen kom vi av någon anledning att prata om dagligvarubutiker. Magic frågade om jag trodde att det någonsin skulle byggas en butik i villaområdet där vi bor, och jag svarade at det inte är särskilt troligt, eftersom kundunderlaget är för litet och så vidare.

“Men det har varit prat om en butik borta vid gymnasieskolan. Lidl ville öppna en affär där”, tillade jag.

“Whoa!”, hojtade alla tre fjortonåringarna i kör. Och fortsatte:

“Det vore fett najs!”

“Lidl e typ bästa affären!”

“A, typ.”

“Dom har iste! För 8,50.”

“Lidl e typ bäst.”

“Netto e  rätt ok också.”

“A, Netto e också bra.”

Där nånstans gled diskussionen över på något annat och jag lyckades avhålla mig från visa min munterhet över deras entusiasm. I min värld är Lidl typ INTE den bästa kedjan. Tvärtom brukar jag hävda att den överdrivna prisfixeringen i livsmedelshandeln utgör ett problem för både djur, människor och miljö. Någon måste betala i slutändan. Den typen av logik är troligen förspilld på tonåringar som vet exakt var de ska köpa billigaste energidrycken och hur man ska lirka till sig saker gratis.

Det är nästa föräldrageneration. Om tio-femton år kommer de att handla betydligt mer än energidryck. Jag hoppas att de kommit till insikt om vissa saker innan dess.

Jag var nämligen hos Jerlov Kommunikation och föreläste igen. Det är alltid roligt att vara där och igår var definitivt inget undantag. Tack alla som kom och lyssnade, och tack Jerlov för ännu en välorganiserad frukost, med allt vad det innebär.

Föreläsningen handlade om Varumärkets framtid. Utgångspunkten var egentligen dagens situation, där traditionella konsumentvarumärken pressas allt hårdare av handelns egna märken. Det är ett intressant område som de flesta berörs av. Om jag ska sammanfatta mitt budskap kortfattat så låter det ungefär så här:

Handelns egna varumärken har kommit för att stanna, vilket gör tillvaron tuffare för de traditionella varumärkena. Detta kan i värsta fall leda till en utarmning av sortimentet i våra butiker, och försämrad innovation. För att märkesleverantörerna ska kunna konkurrera med handeln (som samtidigt är deras viktigaste kunder) måste man fortsätta produktutveckla. Man måste också anpassa sig till det nya informationssamhället, sluta försöka kontrollera informationsflödet och följa med i de nya strömningarna. Det är där det händer, och det är där man kan bygga riktiga relationer med konsumenterna.

Väldigt komprimerat, men ändå. Nånting sånt. Min goda vän Maria, som var med på frukosten igår, har sammanfattat sina intryck här. Hon har till och med lyckats fånga mig på bild

För dig som är intresserad av att fördjupa dig ytterligare i det här med handelns egna varumärken – eller private labels, som det också kallas – så kan jag rekommendera en rykande färsk rapport från Nielsen. Den är så färsk att jag inte hunnit läsa den innan seminariet igår morse…

Brittiska Tesco är ett av de mest innovativa företagen i dagligvarubranschen. Bland annat är man ett av de få som lyckats få igång e-handle med livsmedel ordentligt.

Nu tar man ett steg vidare och förädlar idén genom att etablera drive in-butiker. Här kan kunderna hämta de varor man beställt via nätet, inom ett tidsfönster som man specificerat vid beställningen.

Servicen kommer att kosta två pund, att jämföras med leveransavgiften för e-handeln, som startar på tre pund.

Satsningen är förstås helt riktig och smart, men det är tveksamt om vi kommer att få se något liknande i Sverige. Det krävs en ganska stor kritisk massa för att ro iland en sån här investering. I Sverige är dessutom den största aktören, Ica, i praktiken en kedja av fristående handlare. De äger sina egna butiker, och denna struktur har hittills utgjort ett effektivt hinder för alla satsningar på gemensam e-handel och liknande satsningar.

Vill du veta mer, kan du läsa Tescos pressmeddelande här.

Nu på torsdag är det dags för ett nytt frukostseminarium hos Jerlov Kommunikation i Göteborg. Vi äter frukost och sedan kommer vi att prata om Varumärkets Framtid.

Om du har tid och lust vore det jättekul att se dig där. Du kan läsa mer om seminariet och anmäla dig här.

Mats-Eric Nilsson är aktuell med en ny bok. Denna gång har han samarbetat med SvD-kollegan Henrik Ennart, och resultatet har fått namnet “Döden i grytan.” Boken har utlöst häftig kritik från branschorganisationen LI, en kritik som framförs i ett tonläge som gör mig lite förvånad.

Jag ska börja med att konstatera att jag inte läst boken. Det måste jag givetvis göra.

Däremot har jag läst Mats-Erics “Den Hemliga Kocken” – en bok som jag fann mycket intressant ur flera synvinklar. Boken innehöll några pinsamma faktafel men var på det hela taget ett hyggligt journalistiskt hantverk med en tydlig och konsekvent vinkel. Den skapade en debatt som fick positiva återverkningar på flera plan, bland annat genom att svenska livsmedelsföretag började rensa rejält bland de tillsatser man rutinmässigt stoppat i sina produkter.

Företagen i branschen har läst boken, insett att den sätter fingret på något som är viktigt för svenska folket, och tagit till sig budskapet. Jag har väldigt svårt att se något dåligt i det. Jag vet att Mats-Eric Nilsson är ett rött skynke för många i livsmedelsbranschen. Även jag tycker att han går lite väl långt i sin sågning av livsmedelsindustrin och i romantiseringen av det småskaliga. Men jag är journalist själv, och starkt medveten om vikten av en tydlig vinkel om man vill nå fram med sitt budskap. Och i ärlighetens namn håller även jag med om stora delar av hans kritik.

Svenska folket håller definitivt med. Det är bara att titta på försäljningssiffror för exempelvis fryst färdigmat. De befinner sig i en störtloppsbacke utför. Så när LI går till frontalattack, bland annat genom konspirationsteorier där man ger sig på en rad respekterade journalister, tidningar och konsumentorganisationer, skjuter man sig i foten.

Den nystartade Livsmedelsbloggen är ett utmärkt initiativ, men om den ska ägnas åt den här sortens klappjakt (i nuläget handlar tre av tio blogginlägg om Mats-Eric Nilsson) kommer man knappast att uppnå det tänkta syftet.

Blev precis uppringd av en PR-konsult. De ringer ganska ofta och vill sälja in sina idéer. Eftersom vi försöker ha en ganska heltäckande nyhetsbevakning i Foodwire, är jag dessutom inte särskilt svårflörtad, så länge det handlar om riktiga nyheter inom vårt bevakningsområde. Ibland kan det vara rätt underhållande samtal.Företagen är beredda att gå ganska långt för att få lite publicitet, och vinklingarna på de olika opinionsundersökningar men genomför blir alltmer skruvade för varje år som går.

Morgonens samtal var inget undantag. Tjejen som ringde representerade Fazer, som genomfört en undersökning om svenska folkets fikavanor. Inget konstigt med det, Fazer är en av landets största leverantörer av bakningsrelaterade produkter.

Det som väckte min munterhet var snarare det djärva greppet att koppla ihop respondenternas svar med deras politiska sympatier. Kladdkakan är det mest populära bakverket och gillas av var femte person. Särskilt populär är kladdkakan bland miljöpartister. 28 procent av de gröna gillar kladdkaka.

Alliansväljarna gillar generellt sett kanelbullen bäst. Exempelvis gillar 24 procent av KD:s väljare kanelbullen bäst. Det känns inte otippat direkt. Klart verklighetens folk väljer kanelbulle till kaffet! Allt annat vore ju högst besynnerligt. Den stora politiska vattendelaren i fikahänseende är morotskakan. Den går bara hem hos fyra procent av alliansväljarna, medan hela 19 procent av de potentiella vänsterpartisterna väljer morotskakan som sin favorit. Kanske inte heller så oväntat, till och med färgen känns ju rätt – precis på samma sätt som de moderata väljarna utser blåbärspaj till mest populära efterrätt.

Tycker du att det här är lite tramsigt? Det tycker egentligen jag med. Särskilt eftersom jag själv bara har en ytterst vag aning om hur jag ska rösta. Men å andra siden – det här kanske är det hjälpmedel jag behöver! För en sak vet jag säkert.

Jag älskar blåbärspaj.

Det finns många anledningar. Men just nu ska jag koncentrera mig på en, och den brukar gå under den nördiga benämningen “Produktutveckling i realtid”.

Produktutveckling i realtid betyder helt enkelt att man följer med i vad som sägs i de sociala medierna, med det uttalade syftet att plocka upp idéer, trender och strömningar som man sedan kan ha nytta av i sin produktutveckling. På samma sätt som produktutvecklare i många år åkt på studieresor runt om i världen, kan man nu sitta hemma vid sin dator och snappa upp saker som pågår ute i stugorna.

Utnyttja alla de människor som finns där ute! De har massor av idéer, och står och experimenterar i sina kök varenda dag. När kommer till exempel snacksbranschen att lansera currypopcorn? En delikatess som jag hörde talas om första gången på Twitter, och som är alltför meckig att göra för oss som gått över till mikropopcorn.

Ett annat tips kommer här, och nu ska mejeriföretagen lyssna. Det finns en stor och stark undergroundrörelse därute som experimenterar med dieter som LCHF och GI. Jag tillhör själv den förstnämnda gruppen, och konsumerar nu ännu mer mejeriprodukter än jag gjorde tidigare. Bland annat till frukost:

Den här konversationen är hämtad från Twitter, och nu återstår egentligen bara en fråga: När får vi se LCHF-yoghurten i butik? En fetthalt på 20-25 procent skulle sitta fint, och på köpet skulle vi få en kanonprodukt att runda av såser och annat med.